Jättepanda på kinesiska

Djurportalen Jättepanda Ailuropoda melanoleuca , panda, pandabjörn, eller bambubjörn är den enda arten i släktet Ailuropoda som i sin tur tillhör familjen björnar. Tidigare har pandan kategoriserats som halvbjörn , men molekylärgenetiska studier visar att den är en björn.

Nyfödd väger den bara till gram och har ingen päls. Till skillnad från andra björnar är jättepandan en utpräglad växtätare , som främst äter bambu. I dag förekommer den vilt i de kinesiska provinserna Sichuan , Gansu och Shanxi , men tidigare återfanns björnen även i andra delar av östra Asien.

Jättepandan är känd som symbol för Världsnaturfonden WWF och var en av fem maskotar för de olympiska sommarspelen i Peking. Gåvor i form av pandabjörnar till zoologiska trädgårdar har förr i tiden använts som ett sätt för Kina att förbättra sina relationer med stater i Västvärlden.

På talet sker inga gåvor av jättepandor, alla pandor tillhör Kina och utlånas enligt tidsbestämda kontrakt. Ett av de viktigaste syftena har varit att rädda jättepandabeståndet från utrotning. I ett omfattande program deltar zoologiska trädgårdar från Europa, Asien och Nordamerika med det uttalade målet att öka jättepandapopulationen i det vilda.

Man har hitintills lyckats väl i detta samarbete, vilket resulterat i att det idag existerar över exemplar i världen. Jättepandan är därför inte längre klassad av WWF som utrotningshotad. Den är dock fortfarande skyddsvärd och det globala programmet kommer att behövas i överskådlig tid framöver på grund av jättepandornas kraftigt begränsade tillgång på geografiska områden som erbjuder de livsbetingelser som är nödvändig för pandabeståndet.

Utseende och anatomi [ redigera redigera wikitext ] Pandan blir mellan 1,5 och 1,7 meter lång och väger som fullvuxen mellan 70 och kilogram. Mankhöjden ligger vid 75 centimeter och hanen blir 10 till 20 procent större än honan. Pandan har svarta ben och armar och svarta ringar runt ögonen samt svarta öron.

Även svansspetsen är ibland svart. Svansen är med en längd av 10 till 15 centimeter den näst längsta hos någon art i familjen björnar; endast för läppbjörnen finns rapporter om individer med längre svans. Pandans färger smälter bra in i mosaiken av ljus och skugga i den naturliga miljön av bambusnår och lövtäckta grenar som arten lever i.

Anledningen till pälsfärgen är dock inte helt utredd. Även om det kan tyckas att pandans färg är uppseendeväckande och lätt att lägga märke till är det inte så i det vilda där pandans färger fungerar som kamouflage. Utöver detta förklaras färgen med reglering av kroppstemperaturen eller som varningsmönster för fiender.

Pandans ramar är speciella. De har fem "tår", men handlovsbenet är förstorat, så att de nästan bildar en sjätte tå. Den fungerar som en tumme när pandan greppar sin mat. Pandans skallben och tänder har ett karaktäristiskt utseende för växtätare. Pandan har små framtänder och korta hörntänder.

Kindtänderna är breda och malande. Av de främre kindtänderna premolarer återstår endast två, som liksom de andra kindtänderna molarer är breda. Totalt har björnen 42 tänder. Genom evolutionen har tandkaraktären hos pandan förlorat likheterna med övriga rovdjurs och påminner mer om människans eller svinets tänder.

Pandan är på många sätt anpassad till sin vegetariska diet, men tarmkanalen ser fortfarande ut som hos övriga rovdjur. Som anpassning till födan är även pandans matstrupe invändigt täckt med hornämne för att skydda mot bambuns vassa fibrer. Magsäcken har tjockare väggar och liknar på så sätt fåglarnas magsäck.

Dessutom har djuret starka käkmuskler som sträcker sig från huvudets övre del till käken, varför huvudet har den karaktäristiska runda formen. Utbredningsområdet kan ha sträckt sig mycket längre västerut, men har krympt på grund av människans påverkan av miljön.

Populationen förekommer idag på en yta av 5 kvadratkilometer som ligger i de kinesiska provinserna Sichuan , Gansu och Shanxi , men utbredningsområdet är splittrat i flera delar. Pandans habitat utgörs av subtropiska bergssluttningar, raviner och dalar med mycket tät skog.

Under sommaren lever jättepandor i regioner som ligger 2 till 4 meter över havet. Före vintern vandrar de till områden som ligger på cirka meters höjd. Klimatet i utbredningsområdet är fuktigt och rikt på nederbörd. Somrarna är svala och vintrarna kalla.

Den täta undervegetationen av bambu ger pandan både föda och skydd. Pandan lever ensam och träffar andra pandor endast under parningstiden. Djuret är känt för sin lekfullhet och de många rörelser det kan göra. Större delen av tiden ägnar pandan åt att äta.

Artens matsmältningssystem tyder på att den i ett tidigt stadium var köttätare, [5] som har anpassats till att bli en foderspecialist och den äter nästan uteslutande bambuskott utan att vara cellulosanedbrytande i sin matsmältning.

Panda vikt

Pandan behöver äta över tio kilo bambu per dag vanligtvis äts mellan 10 och 20 kilo. Att samla, äta och behandla så mycket bambu kan ta tolv timmar per dag. Annan föda består av andra växter, som gentianor , irisar och krokus , men även mer sällan maskar , fiskar , as eller andra mindre djur.

Att förlita sig på en växt kan dock vara riskfyllt. Bambu blommar sällan, ungefär en gång per år, men då den blommar dör den och nya bambuskott spirar först efter fem år. Eftersom alla bambuplantor i samma område blommar samtidigt, måste pandorna flytta då blomningen börjar, för att hitta ny föda.

Pandan har god simförmåga och badar i sjöar och bäckar. Pandans naturliga fiender, förutom människan, är snöleoparder och förvildade hundar. När den sitter still i ett träd är den mycket svår att upptäcka. Pandan både honan och hanen markerar revir med urin och skrapade märken på träd.

När pandan markerar sitt revir ställer den sig på framtassarna och gnider baken mot olika träd. Reviret är ungefär 4 till 6 kvadratkilometer stort. Honor har ett kärnområde av 30 till 40 hektar som försvaras mot artfränder av samma kön.

Hannar är mera flexibla och deras revir överlappar ofta. De söker dock ingen kontakt med sina släktingar. Jättepandan går inte i ide , trots att den bor i områden med kalla vintrar. Den reducerar dock sin aktivitet på vintrarna och vandrar till varmare regioner.

Fortplantning och livslängd [ redigera redigera wikitext ] Sju månader gammal pandaunge i Wolong Nature Reserve i Sichuan, Kina. Pandan får vanligtvis en unge vartannat till vart tredje år. Ungarna föds i håligheter såsom ihåliga träd.

När det är tid för pandan att para sig, träffas de ensamlevande pandorna under en mycket kort tid eftersom pandahonan bara är mottaglig för befruktning ungefär en dag om året. Brunstperioden är cirka 2 veckor. Efter elva månaders dräktighet föds ungen.

Om den får två ungar brukar den ena dö. En nyfödd panda väger gram och är endast tio centimeter lång. Den är blind, döv och har ingen päls. Vid tjugo dagars ålder väger ungen femhundra gram och den har börjat anlägga päls.

När ungen är tre månader gammal har den lång päls och sover större delen av dagen. Vid sju månaders ålder är den full av energi och leklust. Den väger då vanligtvis mellan 15 och 20 kilogram och livnär sig huvudsakligen på bambu. Ungen följer sin mor i ungefär ett och ett halvt år.

Honan blir könsmogen när den är tre år gammal och hanen när den är fyra år. Medellivslängden i naturen är inte känd. Jia Jia bedöms vara den panda som levt längst i fångenskap. Den har också placerats tillsammans med kattbjörnen i en egen familj då de delar ett antal egenskaper som habitat, föda bambu och dess pseudotumme.

Studier har visat att dessa likheter beror på konvergent evolution. Molekylärgenetiska studier har istället visat att pandan är närmast släkt med björnarna. Detta är ett av skälen till att det har varit svårt att placera pandan. Pandan är idag den enda arten som finns kvar på denna utvecklingslinje varför den ibland kallas för ett levande fossil.