Tema gotograferin i natirvetenskop på förskolani ateljén

Här skriver jag lite om vad jag sett, gjort och reflekterat över under de tre veckor jag haft Vfu. På min vfu:plats pågår inget särskilt tema, största fokus ligger just nu på leken och samspelet mellan barnen. De har inte särskilt många styrda aktiviteter eller samlingar förutom en kort samling före lunch och vila efter maten, utan fångar upp barnen där de befinner sig, just här och nu.

Däremot har det varit enkelt att likt mina vfu:kollegor bara finnas i barnens närhet i leken och snappa upp deras intressen och finna tillfällen att ta vara på lärandesituationer och bygga vidare på deras tankar och idéer. Lite spontanskapande landart på gården..

Inspirerad av barnens insamlande av videkissar, pinnar och stenar. Vad ska vi göra av alla fina saker? Att läsa tillsammans med barnen är något jag tycker är väldigt roligt. Jag är ju student nu, jag kan läsa med barnen hela dagen lång om de så vill, njut!

Denna veckan var det trots allt främst under vilan efter maten som det blev läsning för min del. Svensson , s. Att bara läsa texten utan inlevelse gör att de yngre barnen ofta tröttnar. Det är alltid lite mer utmaning att läsa för en grupp som inte själva valt att lyssna, det ställer lite extra krav på mig att läsa på ett sätt som fångar dem som inte är intresserade från början.

Men dessa barnen var tacksamma lyssnare, en stund i alla fall. Men jag kände mig nöjd med det upplägget, ett perfekt tillfälle att leka lite extra med språket. Mest för att se så att alla barn är inne, men ibland görs någon aktivitet, sjungs det sånger eller tittar barnen en stund i varsin bok.

Vid dessa tillfällen har jag passat på att plocka fram mitt egengjorda ljudmemory ett par gånger denna veckan när inget annat varit inplanerat. Första gången då jag introducerade memoryt gick det över förväntan. Femton barn satt som ljus och lyssnade, turades om och de var fantastiskt bra på att uppmärksamma vilka ljud som hörde ihop.

Enligt Lindö , s.. Min tanke med hur memoryt skulle användas utvecklades under aktivitetens gång, eftersom det tog andra vägar i kontakt med barnen. Detta material kommer jag att få mycket användning av känner jag. Roligt också att barnen har frågat efter memotyt flera gånger under veckan.

Veckan har även innefattat en hel del spelande. Jag upplever att barnen är väldigt duktiga på spel och regler, men att de lätt hamnar i konflikt efter en stund och att de ofta därför avbryter. Vi höll på längre stunder, jag fick vara medlare några gånger och stötta upp dem som inte riktigt hade samma koll på reglerna.

Pape , ss. I Papes exempel beskrivs hur hon hejdar en pojke som är påväg att bli arg på en yngre kamrat som tänkt sätta spaden i hans fina sandslott. Jag tror att det är otroligt viktigt att pedagogerna deltar, eller iallafall är närvarande oftare när barn spelar spel, dels för att hjälpa dem att medla när konflikter uppstår, men även för att det är ett väldigt bra tillfälle att hjälpa barnen att utveckla förmågan till självkontroll i samspel med andra, att kunna kompromissa eller klara av att förlora till exempel, vilket kan vara en svår utmaning utan stöd från en vuxen som stöttar upp.

Jag hade handledning under torsdagen, veckans sista dag eftersom fredagen skulle spenderas på Campus. Väldigt givande med dessa handledningstillfällen, som för min del mest handlat om att diskutera och reflektera över verksamheten och allt runt om kring tillsammans med min handledare.

Jag får även möjlighet att ställa de frågor som jag funderat över under veckan. Då jag arbetat en del innan, är jag ganska hemma i det praktiska arbetet tillsammans med barnen. Men jag har många frågor och funderingar kring dokumentation, utvärdering, utvecklingssamtal, aktionsforsking och så vidare, vilket jag fått mycket bra information kring av min handledare.

Pape, Kari Social kompetens i förskolan: att bygga broar mellan teori och praktik. Stockholm: Liber. Svensson, Ann-Katrin Barnet, språket och miljön: från ord till mening. Lund: Studentlitteratur. Jag valde att planera för ett tre veckors minitema tillsammans med fyra barn i åldern år.

Vilka svängar temat skulle ta hade jag förstås ingen aning om från början, eftersom jag ville följa barnens intresse och idéer, dock visade det sig stämma ganska bra överens med min grovplanering. Nedan beskriver jag steg för steg hur jag och barnen arbetade med mitt material.

Tyvärr har jag inte särskilt många bilder att dela med mig av eftersom jag inte får lov att visa foton där det går att identifiera barnen. I första momentet samlade jag de fyra barnen som skulle delta och vi bekantade oss med min guldlåda som sagokorten låg i.

Eftersom jag bedömt att just dessa barn nog skulle ha vissa svårigheter att få för stora valmöjligheter, valde jag att själv välja ut cirka tio kort att bygga sagan av. De fyra barnen i gruppen hade ganska olika behov, någon med uttalssvårigheter, en annan med vissa svårigheter att uttrycka sig och ta plats och så vidare, men gemensamt för dem alla var utmaningen att samarbeta, vänta på taluttrymme och visa respekt och lyssna på sina kompisar.

Därför låg mitt fokus på att medvetet försöka tänka på att varje individuellt barn skulle få likvärdigt taluttrymme och att samspelet skulle fungera. Men även att berättande och språk låg i fokus och att barnen skulle få en känsla för hur en saga byggs upp med en början och ett slut.

Lindö , s. Detta leder till att de senare kan skapa egna berättelser och även använda sig av dessa förmågor då de återberättar episoder från det verkliga livet, vilket är en viktig kunskap. I Läroplan för förskola Lpfö 98 rev.

Sedan fick barnen i tur och ordning plocka upp ett kort och bygga vidare på den gemensamma sagan som fick både en början, en spännande story och ett slut. Det märktes vilka barn som var vana vid sagoberättande då dessa tog lite mer initiativ och styrde handlingen mer.

Under hela processen använde jag mig utav ljudinspelning på förskolans ipad, vilket vi lyssnade på tillsammans innan aktiviteten avslutades. På detta vis inkluderades även användandet av digitala verktyg. Utifrån ljudinspelningen från moment 1 skrev jag ner sagan och gjorde en sagobok med endast text som jag hade med mig till vår andra temasamling.

Lindö , ss. I andra momentet återkopplade jag tillsammans med barnen med hjälp av sagokorten vi använt, bilder från första mötet samt att jag läste sagan som de fick illustrera tillsammans. Inför detta moment hade jag förberett olika sorters leror som jag placerat i ateljén på förskolan tillsammans med de sagokort som vi använt oss av i alla steg.

Denna temasamling inledde jag på samma vis som tidigare, genom att läsa barnens egen saga. Körling , s. Min tanke var även att genom en inledning med sagan bibehålla den röda tråden och ge en gemensam utgångspunkt för skapandet i lera.

Min tanke var att barnen skulle inspireras av och skapa utifrån sagan och dess karaktärer och föremål som barnen berättat om. Men jag var öppen för att barnen skulle göra helt andra val och få nya infall i kontakt med leran eftersom mitt fokus låg på själva upplevelsen, samarbetet och språket i skapandeprocessen.

Jag hade även som målsättning att inta ett förhållningssätt som lyfte matematiken medan barnen skapade. Dock inspirerades barnen av sagokorten som låg framme och skapade de flesta karaktärerna från sagan. När alla kände sig färdiga avslutade vi med att jag höll intervjuer med barnens figurer.

Körling , ss. Detta är ett återkommande samtalsämne inom förskolan och hon menar att det faktiskt kan vara negativt att sätta barnet i fokus då det kan känna sig utmålat och ensamt och att fokus främst bör ligga på samspel, gemenskap och lärande.

Fantasin flödade i ett rikt språkbruk och de övriga barnen utmanades i att lyssna på sina kamrater. Detta är ett sätt som jag upplevde som väldigt roligt eftersom fokus lades på karaktärerna istället för på barnen, vilken fick dem att slappna av och våga berätta för oss andra.

Föregående moment avslutade jag med att fråga om barnen var intresserade av att skapa en plats för lerfigurerna att bo på. Intresset fanns där, men de var enade om att de behövde en liten paus från sagan och skapandet. Därför tog jag beslutet att avvakta några dagar tills barnen själva tog initiativ till att fortsätta, detta för att mitt mål var att barnen skulle uppleva ett lustfyllt lärande och inget tvång.

Under dessa dagar observerade jag att de fyra barnen från min grupp ofta pratade om sagan och den speglades ett flertal gånger i deras lekar, vilket var väldigt roligt. Några dagar senare frågade barnen själva när det var dags att fortsätta med sagotemat, så fick det bli.

Inför fjärde och sista momentet i temat förberedde jag temasamlingen genom att lägga fram mängder av olika material att skapa med i förskolans ateljé, samt en stor låda där själva sagolandet skulle ta plats. Även sagokorten lade jag fram.

Vi inledde i vanlig ordning med att läsa ur barnens sagobok, men vid detta laget var det barnen som berättade och inte jag, vilket kändes otroligt kul. Alla berättade med liv och lust och samspelade om talutrymmet, precis det som jag haft som mål i detta lilla projekt.

Jag ville ha ett gemensamt skapande och försökte därför att leda barnen in i diskussioner kring färgval och planering för vad som skulle finnas med och uppmuntra till samarbete. Själva lådan samarbetades det kring, dock blev skapandet ganska individuellt efter ett tag eftersom barnen blev entusiastiska över allt material och fokus låg mer på insamlandet av material till sitt eget projekt.

Jag lät dem hållas, eftersom det fanns ett intresse som jag ville bibehålla och försökte istället vara aktiv i mitt förhållningsätt och ställa öppna frågor kring processen. Dock upplevde jag det ganska svårt att hinna med frågor just i detta moment, då det krävdes mycket assistans av mig med limpistoler och övrigt.

Det hade vart önskvärt att vara två pedagoger, men min erfarenhet säger mig att det sällan är möjligt i verkligheten tyvärr. Innan presentationen flyttade barnen in sina lerfigurer i sagolandskapet och vi förberedde oss i gruppen genom att fördela vilken del ur sagan var och en skulle berätta och i vilken ordning de skulle presentera sina lerfigurer.

Kul att se hur barnen stolt presenterade vad de gjort och även hur bra de hanterade att stå i centrum och berätta, samt hur de hjälptes åt att hålla sig till den uppdelningen av taluttrymmet som de själva bestämt. Min handledare filmade mig under ett par tillfällen då jag haft mina didaktiska moment, vilket har vart väldigt lärorikt att titta på och diskutera med vfu:kollegorna efteråt.

Både mitt lärande och vilket lärande barnen gjort under detta tema. Jag förde även loggbok under hela vfu:n där jag skrev reflektioner efter mina temasamlingar, vad som gick bra och mindre bra. Men i det stora hela kände jag att det hela blev väldigt lyckat och att stödet och responsen från vfu:kollegor och barn varit stor.

Sagokorten vi använt satte vi upp på väggen, vilket inspirerade och väckte intresse hos de övriga barnen att skapa sagor, vilket resulterade att min handledare arbetade vidare med mitt didaktiska material med en annan grupp barn.

Jag såg även under fältdagarna att barnen på avdelningen lekte med både figurerna och sagolådan i sin fria lek, kul.

Hade jag haft längre tid på mig hade jag gärna arbetat vidare med sagan i andra former, kanske genom att skriva en sång tillsammans med barnen. Holmberg , s. Genom att arbeta mer undersökande och skapande finns det möjligheter att utveckla musiken så att det utmanar barnen mer och det är även ett sätt att stimulera språkutvecklingen.

Jag ser även möjligheter att väva in drama genom att låta barnen gestalta sagan. Detta är förstås alternativ som helt är beroende av barnens intresse, men visst hade det varit roligt!