Kan alla hästar gå på fri tillgång

Eva Malmström har erfarenheter från båda världar och är en varm förespråkare av lösdrift, numera. Djurskyddet har träffat henne och pratat mer om vilka fördelar hon ser med att ha sina hästar ute dygnet runt. Vinterns första storm har bedarrat och fält och skogar kring Örsundsbro är täckta av ett tunt lager snö.

Fyra hästar står i den fyra hektar stora hagen utanför Eva Malmströms hus. Två av dem är fullt upptagna med att krafsa i snön och leta efter ätbara strån. De andra två äter vid varsin foderstation som erbjuder hästarna hö genom ett finmaskigt nät, dygnet runt.

Alla fyra hästar är leriga i pälsen, det syns i det vintervarma förmiddagsljuset. Hästarna tittar nyfiket på henne när hon böjer sig ned under eltråden och kliver in i hagen. Det tar tid att borsta av dem innan man ska rida, men det är det värt.

Evas hästar har aldrig täcke på sig. Såhär års är de lite lurvigare än om sommaren, de har satt vinterpäls och fryser inte även om temperaturen sjunker rejält. Tillsammans med sin sambo har Eva drivit gården i två år. Dessförinnan bodde hon, inbiten hästälskare och lantis, en kort period inne i centrala Stockholm.

Men längtan efter att ha nära till djuren fick henne att flytta tillbaka till landet. Hon är ingen rookie i hästsammanhang. Nyligen räknade hon ut att hon ridit regelbundet i mer än 40 år. I 30 av dem har hon haft egna hästar. Eva har drivit traditionell ridskola i tio år, tävlat i klassisk dressyr och ännu mer i westernridning.

Hon är dressyrdomare och westerndomare. I slutet av talet startade Eva westernridskolan Cowboy dreams i Ösmo som hon sedan drev i 10 år. Numera håller hon kurser i naturlig hästhållning och hästhantering hemma på gården, hon tar emot hästar för inridning och håller lektioner för privatryttare i olika stall.

Och så föreläser hon, bland annat om hur man genom att förändra hästens miljö och livsbetingelser kan förenkla hästhanteringen och undvika problem för både häst och ryttare. För den som är ovan vid hästar i grupp kan tanken på en stor hästflock på stor yta kännas skrämmande.

De puttar iväg oss, behandlar oss som om vi är foderautomater, eller jagar varandra och springer i värsta fall över någon, säger hon. Evas hästar har inte gjort någon tydlig koppling mellan människa och mat. De kommer förvisso nyfiket fram i hagen, men gör sig ingen brådska.

Vi lämnar hästarna i hagen och kliver in hos Eva för att prata mer om lösdrift, det sätt att hålla häst som alltså går ut på att hästarna vistas ute i grupp dygnet om, året om, ofta med mer eller mindre fri tillgång till foder. Eva är en inbiten lösdriftsförespråkare, inte alls en opartisk källa.

Och anledningen till det var delvis en ren slump. Men jag hade ingen direkt tanke med det. Det var bara praktiskt rent tillfälligt. Vi hade ligghall i en lada och det passade fint just då. Jag tyckte väl att det var enklast så, att ta in dem och ge dem mat inne i boxarna och så.

Men det var mest av gammal vana, det inser jag ju nu, säger Eva. Vi ska återkomma till det här med gammal vana, som tycks vara ett av de starkast vägande skälen till att nya hästanläggningar fortfarande i stor utsträckning byggs med tonvikt på stall och viss innevistelse för hästarna.

Men först en liten reflektion från Eva, som just hällt upp kaffe. Ställ in en häst i en box, där får den äta och bajsa. Sen tar du ut den och lägger en hel del tid och arbetskraft på att ta ut allt bajs. Hur smart är det egentligen?

Säger hon och skrattar. Det tog henne själv mer än 20 år av jobb och liv i hästmiljö innan hon tänkte lösdrift fullt ut. Hästarna tycktes må bättre ju mer de fick gå ute, det kunde hon själv se. De som erbjöds tillgång till mat oftare blev inte alls lika rastlösa som de som fick mat på fasta tider inne i sin box i stallet.

I USA är stall relativt ovanliga där man arbetar med hästar enligt westernprinciper. Tänk dig vilken yta va! Så förväntar vi oss att de ska vara lätta att hantera. Westernryttare i USA tycker vi är konstiga som tar in våra hästar och ger dem extra mat, säger Eva.

Till svenska hästägares försvar ska sägas att få svenska hästgårdar har tillgång till prärievidder. Att låta sin häst ströva helt fritt i grannskapet är varken lagligt, säkert eller praktiskt möjligt i Sverige. Utanför fönstret skymtar Evas fyra hästar i vinterhagen.

De har stått en stund runt den eluppvärmda vattenkoppen som ger dem tillgång till friskt vatten alla dagar på året, oavsett yttertemperatur. Två av dem har varit inne i det vindskyddade skjulet, den så kallade ligghallen, och trampat runt lite i den fluffiga halmen därinne.

När alla har druckit rör sig flocken upp mot skogsbrynet. Sommartid däremot, går de ofta in under tak en stund på dan. För att skydda sig mot solen och bromsar som faktiskt inte bits under tak. Eva har ett litet stall på gården, med boxar.

Det använder hon när hon gör i ordning sina hästar för ridning och så förvarar hon sadlar och annan utrustning i stallet. Det händer att hon tar in hästarna i stallet några timmar under varma sommardagar så att de får vila i skugga en stund.

Om någon häst blir skadad och konvalescent är det också viktigt att ha tillgång till ett par boxar så att den skadade hästen kan tillfriskna i stillhet och inte lockas att överanstränga sig. Mina hästar skadar sig ytterst sällan. De största fördelarna med lösdrift, menar både den samlade vetenskapen och de flesta som driver lösdriftsanläggning för häst, är att hästarna mår bättre både fysiskt och mentalt.

Lösdriften påminner om hästars naturliga livsbetingelser där de strövar runt i flock och ägnar ett stort antal av dygnets timmar åt att äta, leta mat och socialisera i flock. En fånig inställning, tycker Eva. Hon och hennes sambo har lagt ned en hel del tid och resurser på att markbereda, dränera och hårdgöra marken kring de olika foderplatserna i vinterhagen för att undvika lera och kladd.

Man måste hårdgöra med mattor och grus, vi har tagit hjälp av en anläggningsfirma. Evas hästar har fri begränsad tillgång till grovfoder, alltså hö. De kan äta när de vill men kan inte sätta i sig hur mycket som helst på en gång.

Då skulle de bli överviktiga och det är lika ohälsosamt för en häst som för en människa. De finmaskiga hönäten hänger på två platser i vinterhagen. Hästen kan bara äta några strån i taget. Så missunnsamt, kanske någon tycker. Men betänk då att hästens naturliga bete sällan består av illgröna ängar.

Hästens mage är gjord för ständig men mager påfyllning. Fördelarna med lösdrift är inte bara hästens, tycker Eva. På våren när det fortfarande fryser på natten tar vi undan och rensar vinterhagen rejält med traktor och skopa. Gödslet plöjer vi ned i en vall där vi odlar lite foder varje år.

Under sommarhalvåret går hästarna i ännu större hagar, vinterhagen får mer eller mindre ligga i träda till senhösten. Tack vare en hästvan granne kan Eva och hennes sambo vara borta från gården en natt då och då. Grannen tittar till hästarna ett par gånger och maten i foderpåsarna räcker minst två dygn efter det att man fyllt dem.

Hon är särskilt intresserad av hästens matsmältningssystem och det märks när vi börjar prata utfodring. Fri begränsad tillgång på mat gör att hästen blir ett helt annat sorts djur menar hon. De hästarna har ofta magsår men det vet inte ägarna om.

Klart att det är svårt att bete sig när man har ont, säger Eva. Hästar som står uppstallade inomhus står ofta på spån eller torv, som de inte kan äta. På fasta tider får stallhästar mat, ofta energirikt hö som hästen snabbt sätter i sig.

Sen är det tomt i krubban igen. Den stressade hästen är också en säkerhetsrisk, i synnerhet på ridskolor där många och ibland ovana ryttare, måste lära sig att hantera ett djur som i värsta fall mår riktigt dåligt. Här är Eva självkritisk, hon har själv arbetat med metoder som hon idag inte längre förespråkar.

Hästen står uppstallad stora delar av dygnet och har svårt att bete sig naturligt i stallmiljön. Den ska dessutom träffa mängder av människor varje dag, utan möjlighet att få vara ifred med sin flock, säger hon. Att se över hästens naturliga miljö kan ta bort orsaken till att hästen beter sig otäckt.

Resultatet blir ett säkrare stall för både häst och människa. Eva har märkt att intresset för både lösdrift har ökat i Sverige de senaste åren. Under betessäsong tar hon emot träningshästar som går ihop med hennes egna. Så varför går inte fler hästar på lösdrift?

Under samtalet med Eva har vi inte ens snuddat vid något som skulle kunna antagas vara en försvårande omständighet eller ett rejält motargument till lösdrift. Hästen mår bättre, kräver mindre arbete och behöver i bästa fall inte heller besöka veterinär lika ofta som en uppstallad häst.

Människorna som hanterar hästarna kan lägga mer tid på ridning och mindre på stallskötsel och städning. Visst kostar det en del att anlita markberedningsfirma för att hårdgöra delar av marken där hästarna ska gå, men det tycks man ju som regel spara in på kostnad för el, hästtäcken och andra utgifter kopplade till mer klassisk hästhållning.