Al qaida natt på museet

Två flygplan kraschade rätt in tvillingtornen vid World trade center. Eld och rökmoln steg mot himlen. Nyhetssändningar världen över handlade om attackerna i flera dygn och insatserna för att gräva fram människor ur rasmassorna pågick i månader.

Redan då var hans retorik tydlig: USA är inte ett land som låter sig trampas på. Terrorgruppen al-Qaidas ledare Usama bin Ladin tog på sig ansvaret för attacken. Han skyddades i sin tur av den då styrande talibanregimen i Afghanistan, som trots USA:s påtryckningar vägrade utlämna bin Ladin.

Värt att nämna är att ingen av de som utförde attacken kom från Afghanistan, utan majoriteten av dem var liksom Usama bin Ladin från Saudiarabien. Hela världen var upprörd, chockad och på sina håll också revanschlysten.

USA:s mål var att utrota terrorismen och slå tillbaka mot de skyldiga. Talibanregimen och Usama bin Ladin var de första måltavlorna i kriget mot terrorn. Men föga anade man då man tågade in i Afghanistan att det skulle bli det längsta och ett av de dyraste krig USA någonsin deltagit i.

Irakkriget startades sedan av Storbritannien och USA, efter att man — trots bevis som pekade på det motsatta — hävdade att diktatorn Saddam Hussein hade kärnvapen. Även om det inte varit riktigt lika envist och långdraget som kriget i Afghanistan har det haft enorma konsekvenser för Iraks befolkning, som USA sade sig vilja befria när de gick in i landet.

Interventionen i Irak, som ledde till att diktatorn Saddam Hussein störtades och att landet föll i kaos, saknade från början stöd från FN:s säkerhetsråd. Med facit i hand går det i dag att konstatera att målet om att utrota terrorn inte uppfyllts — snarare har det motsatta skett.

Kriget skapade perfekta förutsättningar för mer terror, och i Afghanistan är det efter en omtumlande sommar åter talibanerna som har makten. Men för en kort period efter USA:s ankomst väcktes hoppet i Afghanistan, som vid den här tidpunkten styrts av talibanregimen sedan och som under åren vid makten satt skräck i befolkningen.

Att invasionerna i Afghanistan och Irak skulle leda till kaotiska situationer var ingen överraskning för USA. Amerikanerna har stor erfarenhet av krig och är inte naiva, menar Lisa Hultman, professor i freds- och konfliktkunskap och expert på våld mot civila vid Uppsala universitet.

Viss instabilitet var ett pris man vid tidpunkten kan ha tyckt att det var värt att betala. Snarare var det så att det var viktigt att markera och sätta ner foten i det här fallet, och att man då kan ha varit villig att ta svåra konsekvenser, säger Lisa Hultman.

År störtas Iraks diktator Saddam Hussein. Det var viktiga symbolvärden. Så har man uppnått det man ville innan kriget startade? Nej, det har man inte, det är uppenbart i dag. Även om de störtade talibanregimen har de inte lyckats eliminera hotet från talibanerna, säger Lisa Hultman.

Hon menar att det hade kunnat bli annorlunda i Afghanistan, medan Irakkriget redan från början var en olaglig operation utan stöd från FN:s säkerhetsråd. Den förra talibanregimen i Afghanistan föll i december Att få bort dem från makten tog bara två månader.

En USA-stödd regering fick sedan makten Jakten på Usama bin Ladin fick sitt slut först , då han dödades i de pakistanska bergen. Hemvist för terrorgrupper Bergen mellan Afghanistan och Pakistan är en vanlig hemvist för olika terrorgrupper.

Gränsen där är porös, och även om USA inte haft mandat att strida i Pakistan har antalet drönarattacker i landet varit många — med stort civilt lidande som följd. En av de stora konsekvenserna av kriget mot terrorn är just den — en lavinartad ökning av drönarattacker.

Under president Obamas tid nådde de sin absoluta topp, även om han inte fortsatte tala om ett krig mot terrorn på samma sätt som George W Bush gjort. Den första tiden efter att talibanerna besegrats var en ljus och hoppfull period i Afghanistan, minns Shafik Rafat, som är född och uppvuxen i Kabul.

Han var vid den här tiden 12 år gammal — ett litet barn — och förstod inte exakt vad det handlade om. Men han minns att det var fest på gatorna i Kabul, och att det var en för honom ny upplevelse. Under de fem, sex år som talibanerna styrt hade man inte hört musik på gatorna — det var förbjudet under talibanerna.

Det kändes lite som att alla hade varit i fängelse, och nu öppnade de fängelset och alla blev fria. På gatorna firade människor och var jätteglada, säger Shafik Rafat, som i dag bor i Östersund med sin fru Sara och deras tre barn Shayan, Josef och Sofia.

Han är också grundare av Khaama Press — en av Afghanistans största nyhetsplattformar på engelska. Pengar kom in i landet, ekonomin förbättrades. Under några år såg vi förändringen rent praktiskt, säger Khushnood Nabizada via Zoom från Kabul, bara veckor innan maktskiftet.

Khushnood Nabizada i Kabul. Foto: Privat Om det hade slutat där — med talibanregimens fall i Afghanistan — hade USA:s krig mot terrorismen kanske varit en framgångssaga, menar Lisa Hultman vid Uppsala universitet. Det ledde till fler nya konflikter och nya frontlinjer i Afghanistan.

Kriget i Afghanistan har snarare spätt på konflikterna mer än det har bidragit till att lösa dem. Talibanerna dog inte ut och al-Qaida växte, säger Lisa Hultman. Invasionerna i Irak och Afghanistan har lett till att regimerna i länderna försvagats.

Särskilt i Irak, där utgångsläget vid invasionen var annorlunda än i Afghanistan Bland annat då Irakkriget inte sanktionerats av FN:s säkerhetsråd och folkrätten omedelbart sattes ur spel. FN:s säkerhetsråd kan däremot ge sitt godkännande att ingripa i ett land om man anser att den globala säkerheten är hotad.

Den andra stora skillnaden är att Irak hade en stark stat — en diktator. Afghanistan var å andra sidan redan fragmentariskt och splittrat. Men staten i sig var stark och fungerande. Så att gå in och slå sönder den har fått helt andra konsekvenser än i Afghanistan — man har slagit undan regimen men inte lyckats ersätta den med något stabilt.

Då har också många nya grupperingar uppstått. Civilbefolkningen har fått lida oerhört av konsekvenserna. Så även om man lyckats stoppa vissa systematiska övergrepp som utfördes av regimen så har det här bara ersatts av andra övergrepp som också slår hårt mot civila, säger Lisa Hultman.

Sedan har läget i Irak blivit allt mer kaotiskt. När staten försvagades öppnades möjlighet för andra väpnade grupper, som IS, att ta kontroll över stora landområden och viktiga funktioner. Den regimen hade starkare kontroll över området. Utslagningen av staten i områden som är svåra att kontrollera har möjliggjort för grupper att växa sig starka där, säger Lisa Hultman, och påpekar samtidigt att det är omöjligt att säga säkert hur läget sett ut om USA inte gått in i Afghanistan och Irak.

Terrorgrupper frodas i den sortens maktvakuum som uppstod. Alternativ mot väst Både IS och talibanerna har kunnat utnyttja situationen genom att profilera sig som ett alternativ mot västlig imperialism. De kliver in och skyddar de här områdena från USA och andra utländska intressen och erbjuder en form av statlig närvaro i det vakuum som uppstått när regimen fallit.

Människor suktar i en sådan situation ofta efter stabilitet — som ibland även en terrorgrupp kan erbjuda, mer än vad ett inbördeskrig kan. Politikern Khushnood Nabizada, som likt många andra tidigare högt uppsatta regeringstjänstemän flytt landet efter att talibanerna tog över, menar att USA till en början trodde att de vann kriget mot terrorn i Afghanistan.

Men läget trappades snabbt upp sedan USA, under president Donald Trump, signerade ett fredsavtal med talibanerna över huvudet på den afghanska regeringen den 29 februari Att USA förhandlade direkt med talibanerna har kritiserats hårt. Dels för att man gick över huvudet på den afghanska regeringen, men också för att avtalet gav talibanerna legitimitet.

USA och Nato, som lett insatser i landet, har nu dragit sig ur Afghanistan. Utvecklingen på marken gick fortare än någon hade förväntat sig efter att styrkorna lämnat landet. Tillbakadragandet har enligt kritiker gett talibanerna fritt spelrum, samtidigt som den afghanska armén inte varit så motståndskraftig som omvärlden hoppats eller trott.

Afghanistans tidigare president Ashraf Ghani varnade i augusti i fjol för att det skulle vara en fara för världen att frisläppa de sista fångarna, som alla är högt uppsatta och ansvariga för grymma brott. Men frisläppandet av fångarna har varit ett villkor från talibanernas sida innan de på allvar sätter sig vid förhandlingsbordet, och USA valde att spela dem i händerna.

Det är det längsta kriget de varit med i. På grund av andra prioriteringar och omständigheter i världen behövde de dra sig ur. Så de ville hitta det enklaste sättet att göra det på. Jag tycker inte det här var rätt val. Det hade funnits andra sätt att lämna Afghanistan på.

Sätt som inte påverkat de senaste 20 årens framgångar vi uppnått tillsammans. Nu backar vi tillbaka 20 år igen, säger Khushnood Nabizada. I Khushnood Nabizadas hemstad Kabul dödades människor dagligen redan innan talibanerna tog över.

Av terror, bilbomber, en skenande kriminalitet och riktade mord. Landet har sedan i våras befunnit sig i fritt fall. De med pengar och kontakter har försökt lämna landet och många ambassader förberedde sig redan innan den 15 augusti på att evakuera.

Men på gatorna fortsatte människor att leva sina liv in i det sista. Evakueringsplanen från Kabuls flygplats gick nonstop under en dryg vecka. Alla som kunde ville lämna landet.

Foto: Sgt. Du ser människor på gatan, affärer och marknader är öppna, barn går till skolan. Afghaner är modiga. De tänker att de måste leva, arbeta och studera. Det här är livet sedan 20 år tillbaka — det är inte bara i dag. Unga välutbildade människor, kvinnor, journalister och politiker — egentligen alla som utbildats efter — är i stor risk.

De blir måltavlor varje dag. Det är kristallklart, säger Khushnood Nabizada veckor före maktövertagandet.