Vilket av följande är klassiskt

Här följer en kort sammanställning om vad som inleder de olika perioderna och vad som utmärker dem — från runinskrift till våra dagar. Hällristning från bronsåldern i Tanum i Bohuslän. Runsvenska: år — Ungefär från och med vikingatidens början omkring år kan man urskilja svenska som eget språk.

Den första perioden, —, kallas för den runsvenska tiden eftersom de skriftliga källorna från den tiden är inskrifter med runor. Kristnandet på talet innebar kontakt med den europeiska kulturen. Klassisk och yngre fornsvenska: år — De följande perioderna, när källorna främst består av handskrifter med latinska bokstäver, kallas klassisk fornsvenska ca — och yngre fornsvenska ca — Under den klassiska fornsvenska perioden etablerar de medeltida landskapslagarna ett skriftligt svenskt lagspråk.

Västgötalagen är den äldsta av de bevarade landskapslagarna. Den tros vara författad runt år Äldre nysvenska: år — Översättningen av Nya Testamentet har fått markera början på perioden äldre nysvenska. Reformationen och den första bibelöversättningen, Gustav Vasas bibel från , ledde till att latinet ersattes av svenskan som religiöst språk i Sverige.

Yngre nysvenska: år — Utgivningen av Olof von Dalins tidskrift Then swänska Argus brukar få markera inledningen på yngre nysvenska. Tidskriften Argus — betydde mycket för att skapa en lite vardagligare svensk prosastil. Andra viktiga händelser Svea rikes lag blev stilledande för juridiskt språk för lång tid framöver.

Svenska Akademien inrättades med uppdraget att verka för både litteraturen och språket. Viktiga publikationer därifrån är Leopolds avhandling om svensk rättstavning , Svenska Akademiens ordlista med första upplagan e upplagan , och Svenska Akademiens ordbok med första häftet Nusvenska: år — År genomfördes en stavningsreform.

Andra viktiga händelser Språkriktighetshandboken Riktig svenska av Erik Wellander kom ut med första upplagan Den betydde mycket för uppfattningen om korrekt svenska till slutet på talet. Terminologiorganisationen TNC inrättades med stor utgivning av termlistor och hjälp vid terminologiarbete.

År inrättades Nämnden för svensk språkvård. Det blev senare Svenska språknämnden och Språkrådet Språkrådet bedriver språkpolitik, språkforskning och språklig rådgivning. Viktiga publikationer därifrån är Svenska skrivregler senaste upplagan , Språkriktighetsboken och Handbok i svenska som andraspråk Skriften PM i lagar och andra författningar gavs ut Den kan ses som den första handledningen i begripligt myndighetsspråk.

Språkkonsultutbildningen vid Stockholms universitet startade Riksdagen antog en svensk språkpolitik , som sedan fastställdes i språklagen från Stockholms stadsbibliotek. Under hela medeltiden, omkring år —, var påverkan från tyskan stor, framför allt på ordförrådet: arbete, betala, bli, möjlig är alla tyska lånord.

Tyska var ett viktigt långivande språk ända in på talet. Under talet och speciellt under talet fick tyskan konkurrens av franska lånord: dressera, enorm, mamma, vag. Latin ersattes av svenska som religiöst språk vid reformationen på talet och som lärdoms- och utbildningsspråk på talet.

Efter andra världskriget har engelskan gett oss många lånord: container, eskalera, television, tuff, webb. Men engelskan har också blivit något av ett andraspråk i Sverige, som används parallellt med svenska på många områden, som naturvetenskap och reklam.

Böjning och syntax Böjningssystemet har förenklats sedan fornsvenskan. Det gamla kasussystemet såg ut så här: nominativ fisker, genitiv fisks, dativ fiski, ackusativ fisk. Mot medeltidens slut upphörde det och ersattes av dagens tvåkasussystem med bara grundform fisk och genitiv fisks.

De fem elementen

Den försvann redan tidigt i talspråk men först under talet i skrift; den ersattes då av singularformen: jag sitter, vi sitter. Vi har också fått skilda ordföljdsmönster för huvudsats och bisats. Svenskan i skrift Runskriften ersätts av latinsk skrift under klassisk fornsvensk tid; bokstäverna æ och ø ersätts av ä och ö under yngre fornsvensk tid; bokstaven å införs under äldre nysvensk tid.

Stavningskonventionerna växte fram efter hand. Uttal Diftonger som fanns i urnordiskan försvann under runsvensk tid: stain blev till sten. En förändring i vokalsystemet skedde också i fornsvenskan: [a] kom att uttalas [o], som i skrift skrivs å; det som tidigare uttalades som [o] kom att uttalas [u], som i skrift skrivs o; och denna förskjutning gjorde att vi fick ett nytt ljud, som i skrift skrivs u, men som i uttalet ligger mellan [u] och [y].

Ett sje-ljud ungefär som i engelska she och ett tje-ljud ungefär som i tyska dich utvecklades under äldre nysvensk tid: ske [ske:] kom att uttalas [ʃe:], kök [kö:k] började uttalas [çö:k]. Och [g] blev till [j] så att giva [gi:va] i stället uttalades [ji:va].