Extra tid på förskolan

Förskola på nationella minoritetsspråk Har barn rätt att gå i en förskola som bedrivs på ett nationellt minoritetsspråk? En hemkommun som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska, om barnets vårdnadshavare begär det, erbjuda barnet plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska.

Det gäller även om bara ett barns vårdnadshavare begär det. Hemkommunen ska fråga alla vårdnadshavare som ansöker om förskoleplats inom ett förvaltningsområde om de vill ha en plats på en förskola som bedrivs på det språk som kommunen är förvaltningsområde för.

Det räcker inte att enbart fråga om barnet har ett annat modersmål än svenska. Det finns ingen rätt att få en plats på en förskola som bedriver hela eller en väsentlig del av utbildningen på de nationella minoritetsspråken jiddisch eller romani chib.

På webbplatsen minoritet. Källa: 8 kapitlet 12 b § skollagen. Länk till annan webbplats. Hur många vårdnadshavare måste begära att deras barn ska få gå i en förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska för att kommunen ska vara skyldig att erbjuda det?

Hemkommuner som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk måste erbjuda förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska, även om bara ett barns vårdnadshavare begär det.

Kommunen är dessutom skyldig att fråga alla vårdnadshavare som ansöker om en förskoleplats om de önskar plats i en sådan förskola. Ska förskolor som bedrivs på finska, meänkieli eller samiska vara öppna för alla barn? Bestämmelserna förtydligar vad undervisningen ska innehålla för barn som tillhör de nationella minoriteterna sverigefinnar, tornedalingar och samer.

Det innebär inte att förskolan ska bli mindre tillgänglig för andra barn. Att ta hänsyn till varje barns behov kan enligt förarbetena leda till en ökad likvärdighet. Undervisningen i svenska, som är statens officiella språk, ska heller inte bli sämre.

Vad menas med en väsentlig del av utbildningen? Syftet med rätten till förskola på nationella minoritetsspråk är att språket ska bevaras, utvecklas och föras vidare till nya generationer. Utbildningen på minoritetsspråket bör därför vara så omfattande att den bidrar till det syftet.

Det är upp till varje huvudman och förskola att närmare avgöra hur de ska göra för att leva upp till kravet. Hur många timmar som förskolan undervisar på minoritetsspråket har förstås stor betydelse. Även följande faktorer har betydelse: hur bra språkkunskaper personalen har hur förskolan strukturerar sitt arbete med språkrevitalisering, det vill säga att bevara, utveckla och föra vidare språket vilka arbetsmetoder förskolan använder hur mycket vårdnadshavare och andra i barnets omgivning involveras i revitaliseringsarbetet.

Det är viktigt att vårdnadshavare och andra i barnets omgivning blir involverade eftersom det rör sig om överföring av språk och kultur. Vad händer med rätten till förskola på nationella minoritetsspråk om det är brist på personal med språkkompetens?

Det är upp till kommunerna att hantera det genom att ha strategier för till exempel personalförsörjning, kompetensutveckling och organisatoriska frågor. Utöver det krävs långsiktiga och målmedvetna insatser från alla berörda aktörer för att se till att det finns personal både på kort och lång sikt.

Det kan till exempel röra sig om att samla flera barn vid vissa förskoleenheter för att kunna erbjuda en samlad verksamhet och effektivisera personalplaneringen. Rätten till förskoleplats på de aktuella minoritetsspråken i kommuner som ingår i ett förvaltningsområde gäller varje enskilt barn om vårdnadshavaren begär det.

Därför måste kommunerna se till att de kan erbjuda olika former av verksamhet beroende på barnunderlag och andra lokala omständigheter. Vilken rätt har barn att få gå i en förskola på finska, meänkieli eller samiska som också ligger nära hemmet eller vårdnadshavarens arbete?

Enligt skollagen ska kommunen erbjuda barn plats vid en förskoleenhet som ligger så nära barnets hem som möjligt. Kommunens organisatoriska lösningar ska inte leda till att vårdnadshavare avstår från att tacka ja till en förskoleplats, till exempel för att förskolan ligger för långt från hemmet eller arbetet.

Det går inte att på förhand säga när kommunen har uppfyllt både rätten till förskola nära hemmet och rätten till förskola på finska, meänkieli eller samiska. Men kommunen måste ta hänsyn till det bakomliggande syftet med bestämmelsen när man planerar verksamheten, nämligen att barn ska ges möjlighet till utbildning på de aktuella nationella minoritetsspråken.

Kommunen kan till exempel se till att det finns flera förskoleenheter med mer omfattande verksamhet på det nationella minoritetsspråket. Om det ändå inte fungerar för en enskild familj kan kommunen behöva se till att man gör skäliga anpassningar av verksamheten på någon förskoleenhet närmare hemmet.

Barnets rätt till utbildning på det nationella minoritetsspråket ska vara utgångspunkten. Vad menas med hemkommun? Dölj Visa Enligt skollagen är hemkommunen den kommun som man är folkbokförd i. När det gäller personer som är bosatta i Sverige utan att vara folkbokförda är hemkommunen den kommun som de stadigvarande vistas i.

Om en person saknar stadigvarande vistelseort är hemkommunen den kommun som personen för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller personer som har skyddad folkbokföring. Källa: 29 kapitlet 6 § skollagen. Svenskt teckenspråk i förskolan Vilken rätt har barn att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk om barnet har hörselnedsättning, är dövt eller av andra skäl har behov av teckenspråk. Källa: Läroplan för förskolan, del 1 och 2. Vem är ansvarig för att barnet får förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Det är huvudmannen som ytterst ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna. Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens olika förutsättningar och behov.

Det är också rektorns ansvar att utforma utbildningen och anpassa resursfördelningen så att alla barn får det stöd och de utmaningar de behöver. Dessutom har den legitimerade förskolläraren ansvar för den undervisning som hen genomför tillsammans med övrig personal på förskolan.

Källa: 2 kapitlet 8, 10 och 15 §§ skollagen. Motsvarar skrivningen om rätten att utveckla svenskt teckenspråk den skrivning som gäller rätten att utveckla sitt modersmål om barnet har ett annat modersmål än svenska? Förskolan ska främja språkutvecklingen i det svenska teckenspråket för döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk.

Det innebär att det är viktigt att personalen behärskar det svenska teckenspråket i den utsträckning som behövs för att utmana och stimulera barnens språkutveckling och förbereda barnen för fortsatt lärande. Förskolan ska medverka till att ett barn som har ett annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Det innebär att det räcker att personalen uppmuntrar och stimulerar barnets fortsatta språkutveckling på modersmålet genom aktiviteter, miljö och material, även om de själva inte kan språket. Källor: 8 kapitlet 10 § skollagen och Läroplan för förskolan, del 1 och 2.

Vilka barn har rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan? Utöver döva barn och barn med hörselnedsättning finns det också andra barn i förskolan som har behov av att utveckla svenskt teckenspråk. Det gäller till exempel barn som har döva eller hörselskadade vårdnadshavare eller syskon.

Barn med döva eller hörselskadade vårdnadshavare eller syskon kan lära sig talad svenska men har också rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan.

Vistelsetid förskola stockholm

Förutom ovanstående exempel kan det även finnas barn som av andra skäl har behov av svenskt teckenspråk och därmed rätt att utveckla det i förskolan. Det är förskolans huvudman som i varje enskilt fall får ta ställning till om ett barn kan anses ha rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan.

Att arbeta med barnens språkutveckling och kommunikation är en viktig del av förskolans utbildning. När det gäller döva barn och barn med hörselnedsättning är det särskilt viktigt för att de ska kunna vara delaktiga i förskolans utbildning.

Döva barn har ingen möjlighet att utveckla talad svenska och behöver därför få förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan. Det innebär att det behöver finnas kompetens och resurser för detta på den förskola där barnet går.

Fler och fler döva barn i Sverige får cochleaimplantat före ett års ålder och många av dem uppnår en talspråkig förståelse. Men variationen är stor och vissa barn utvecklar inte sitt talspråk trots implantatet. Då är en teckenspråkig start i förskolan avgörande.

Att vänta in en möjlig talspråklig utveckling kan innebära förlorad tid. Alla barn som behöver teckenspråk ska enligt läroplanen ges möjlighet att utveckla svenskt teckenspråk. Rektorn behöver ta ställning till stödet i det enskilda fallet och föra en dialog med barnets vårdnadshavare.

Källa: Läroplan för förskolan del 1 och 2. Har barn med dövblindhet rätt att utveckla ett taktilt teckenspråk? Ja, Skolverkets bedömning är att det finns en sådan rätt. Barn med dövblindhet kan använda taktilt teckenspråk. Det innebär att ta emot teckenspråk med hjälp av känseln.

Den som tecknar låter då personens händer följa med i rörelsen. Alla barn ska få möjlighet att kommunicera och samspela med andra barn och vuxna. För dövblinda barn kan taktilt teckenspråk vara det enda sättet att kommunicera på. Vem ansvarar för att personalen har rätt kompetens när det gäller teckenspråk i förskolan?

Rektorn ansvarar för att utbildningen som helhet inriktas mot de nationella målen. Det innebär bland annat att se till att förskolans personal har den kompetens och får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter.

Källor: 2 kapitlet 9—10 §§ skollagen och Läroplan för förskolan del 2. Vilken kompetens behöver personalen ha när det gäller teckenspråk i förskolan? Enligt skollagen är huvudregeln att endast den som har legitimation som förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen i förskolan.

Utöver legitimerade förskollärare får det i undervisningen i förskolan finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens utveckling och lärande främjas. Enligt förskolans läroplan är det viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmåga att förstå och samspela med barnen och att skapa tillitsfulla relationer med hemmen.

För döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket. Det innebär att en förskola som har tagit emot ett dövt barn behöver ha personal som kan svenskt teckenspråk.

Om ingen i personalen kan svenskt teckenspråk finns det ingen möjlighet för barnet att kommunicera och utveckla svenskt teckenspråk. Förskolan behöver till exempel också se till att det finns personal som kan svenskt teckenspråk i situationer där ett barn på förskolan har en vårdnadshavare eller ett syskon som använder svenskt teckenspråk.

I andra situationer, till exempel då ett barn har en hörselnedsättning och cochleaimplantat, behöver en bedömning göras i varje enskilt fall. Vissa barn utvecklar inte sitt talspråk trots implantat. Då behövs teckenspråkig personal i förskolan.

Om det är svårt att avgöra vilket behov barnet har när det börjar på förskolan kan det vara viktigt att barnet får använda mycket tecken eller svenskt teckenspråk i yngre år.