Kan man bo på jan mayen

Några av våra resor finns i flera olika versioner. Det är viktigt att du väljer rätt datum innan du skriver ut. Du kan också ge dig ut på däck för att fånga en glimt av flyttfåglarna som elegant svävar nära fartyg och reling, och förhoppningsvis några valar.

Dag 3 Jan Mayen. Ön ligger nära den mittatlantiska ryggen som är grunden till dess vulkaniska existens. Ön är inte bara gåtfull på grund av sitt isolerade läge, men även eftersom dimma och moln täcker Jan Mayen en stor del av året. Jan Mayen tillhör Norge, och berget Beerenberg är en av de högre av Norges toppar, och når över 2 meter över havet.

Ön är endast bebodd av 18 personer som vaktar metereologstationen och ingår i det norska försvaret. Vi ska försöka ta oss i land på den smalaste delen av ön, från antingen söder eller norr, beroende på den aktuella vindriktningen och bränningarna.

Det vulkaniska ursprunget syns överallt med askblock, lavaströmmar och glaciärklädda Beerenberg högt över våra huvuden. Efter en trevlig promenad på den smala landtungan tar våra zodiakbåtar oss tillbaka till Ocean Atlantic så att vi kan fortsätta vår resa norrut.

Dag 4 Hollandske hvalfangere anlagde Smeerenburg for år siden Föredrag, film och kanske något spel står på programmet denna dag till havs. Dag 5 Svalbard i sikte. Landstigning på sydvästkusten Zodiac cruise langs iskanten Vi närmar oss Svalbard och får den största ön, Spetsbergen, i sikte på eftermiddagen.

Här kan vi få syn på flera olika valarter när vi närmar oss ögruppen och rör oss in över kontinentalsockeln. Väder och vind har en betydelse för kaptenens och expeditionsledarens beslut om rutten. Kanske kommer vi att landstiga någonstans på sydvästkusten om väder och vind tillåter.

Staden grundades först under namnet Longyear City år av den amerikanske entreprenören John Longyear, som bedrev gruvdrift på Svalbard. Longyearbyen är idag Svalbards administrativa centrum och huvudsäte för ögruppens översta myndighet, Sysselmannen.

Staden ligger på Adventsfjordens sydvästsida, en sidofjord till den kilometer långa Isfjorden på Spetsbergens västsida. Den är omgiven av berg både i utmarken och på fjordens andra sida där det karakteristiska Hiorthberget tronar majestätiskt. Redan år övertogs Longyearbyen av ett norskt kolkompani och området har präglats av gruvdrift ända fram till våra dagar.

Idag har staden cirka 2 invånare, huvudsakligen norrmän, och den tidigare så dominerande gruvdriften är inte längre stadens huvudaktivitet. Longyearbyens invånare sysslar idag huvudsakligen med forskning, undervisning och den modesta turismen som finns i området.

Den som förvirras av användandet av Spetsbergen och Svalbard ska veta att ögruppen döptes till Svalbard redan i de isländska sagorna år , och att Spetsbergen var Willem Barentsz namn på öarna år på grund av det karakteristiska landskapet med karga och spetsiga berg.

Namnet hängde med fram till efter första världskriget. Spetsbergen är idag namnet på den största av öarna i ögruppen, som har fått samlingsnamnet Svalbard. Efter ankomsten ger vi oss ut på en kort rundtur i Longyearbyen. Efter besöket i Longyearbyen kör vi till hamnen och går ombord på fartyget igen.

Därefter fortsätter vi vår båttur ut genom Adventfjorden och Isfjorden och sätter kurs norrut längs Prins Karls Forland. Kanske har vi turen att se vår första val redan på vägen ut från Isfjorden Dag 7 Kongsfjorden och Ny-Ålesund Kælvende gletsjer Efter båtturen i den ljusa natten med midnattssol längs Prins Karls Forland och Forlandet nationalpark som omfattar hela ön, kommer vi på morgonen fram till nordspetsen, Fuglehuken, där det imponerande Fuglehuksberget reser sig nästan meter över havet.

På näset nedanför finns en liten fyr som är med och markerar inseglingen till Kongsfjorden och Ny-Ålesund. Själva berget är en viktig ynglingsplats för spetsbergsgrissla och tretåig mås. Om vädret tillåter ska vi göra kryssningens första landstigning som görs från solida och sjösäkra zodiakgummibåtar som ligger redo för användning på fartygsdäcket.

Efter besöket vid Fuglehuken flyter vi in i Kongsfjorden som är omgiven av 1 meter höga fjäll, och där de stora glaciärerna Kongsbreen och Kronebreen kalvar. Här kan man ofta se vitval och vågval och vi hoppas att vi har turen med oss även i år.

På den sydliga bredden besöker vi Ny-Ålesund som är en av världens nordligaste städer tillika stolt innehavare av världens nordligaste belägna postkontor och museum. Detta är en otroligt tuff belägenhet för en stad, men Ny-Ålesund sjuder av atmosfär och är väldigt intressant.

Staden var på sin tid Amundsens och Nobiles sista stopp innan flygningen med luftskepp över Nordpolen, och Kings Bay Kull Company bedrev gruvdrift här fram till år då en gruvolycka tvingade den norska regeringen att avgå.

Ny-Ålesund är idag internationellt centrum för arktisk forskning och varje sommar har cirka vetenskapsmän av flera olika nationaliteter fullt upp med att undersöka allt från mikrobiologi till det arktiska klimatet. Tundran utanför staden är otroligt vacker.

De vilda renarna tar sig väldigt nära stadsgränsen i sin jakt på mat. I och runt Ny-Ålesund ynglar många bramgäss som vallar runt sina gässlingar i staden. Det går även att se havstärna, och fjällripa, som är den enda landfågeln som övervintrar på Svalbard.

Vi ska bege oss utanför stadens isbjörnsgräns som är tydligt markerad med skyltar. Här har vi sällskap av reseledarna de hundra meterna till Amundsen-expeditionens luftballongsmast. På eftermiddagen planerar vi för landstigning vid historiska och natursköna Ny-London på Blomstrandhalvøya.

Platsen är rik på historia, geologi, fågelliv och flora. År upptäcktes en förekomst av marmor som man försökt utvinna från Kvaliteten var för dålig och projektet lades ner år Idag kan vi, år efteråt, se bebyggelse, järnvägsspår, kranar samt ångmaskiner som lämnats kvar.

Vi tar en promenad i området som bjuder på en god variation av arktiska växter som är anpassade efter den korta och soliga växtsäsongen med temperaturer från få grader över fryspunkten. Sent på dagen styr vi kosan norrut och mot nya äventyr.

Dag 8 Amsterdamøya och valfångststationen vid Smeerenburg De vilde rensdyr kommer helt tæt på bygrænsen Vi vaknar med en fantastisk utsikt mot glaciärklädda berg på vår väg längs Danskøya. I Smeerenburgfjorden planerar vi att gå i land på Amsterdamøya där staden Smeerenburg anlades för år sedan av holländska valfångare.

Svalbards nordvästra hörn upptäcktes först av holländaren Willem Barentsz och här anlades en bebyggelse där upp emot personer vistades på sommaren. Smeerenburg, som betyder fettstaden, anlades på en flack sandudde. Här släpades de tillfångatagna grönlandsvalarna in och den värdefulla valoljan kokades med hjälp av stora mängder sibirisk drivved i stora kar som det finns spår av än idag.

Platsen har dessutom ofta använts som uppgångsplats för valrossar. På motsatt sida av fjorden har vi möjlighet att se knubbsäl som vilar på stora stenar i en skyddad vik vid Virgohamna. Vi kan inte gå iland här men kan ändå se resterna av den otursdrabbade hjälten August Andrées station varifrån han försökte nå Nordpolen i en luftballong.

På eftermiddagen planerar vi landstigning på ön Fuglesongen. Platsen är känd för att ha en stor koloni alkekungar, och vi når dit efter en kort promenad. De små alkekungarna ynglar i sprickor och hålor under de stora klippblocken, och rösterna från de tusentals fåglarna bildar en enda stor kör, som har gett platsen dess namn.

Vi upplever fåglarna på nära håll och ser hur de drar till havs i stora flockar där de hittar sin föda innan de med susande vingar återvänder till klipporna. Vid foten av fågelkolonin kan man ofta se polarräv på jakt efter en munsbit. På kvällen styr vi åter kosan ut på öppet hav mot norr och nordöst och packisens kant.

Merparten av Svalbards stora bestånd av detta kanske mest ikoniska av alla de arktiska djuren, följer packisens kant norröver i den arktiska sommaren. Det beror på att många sälar, som är isbjörnens viktigaste föda, framför allt vistas här, där den stora storsälen ofta ses.

Möjligtvis finns det även tid för en zodiakkryssning längs iskanten innan vi i slutet av dagen återigen beger oss söderut mot huvudön Spetsbergen. Dag 10 Andøyane och Monacoglaciären Under natten har vi rört oss från packisens kant norr om Svalbard och mot Woodfjorden på Spetsbergens nordkust.

Woodfjorden präglas av röda sandstensfjäll som fick sin röda färg när Svalbard låg nära ekvatorn för över miljoner år sedan. Beroende på vädret ger vi oss först in i Woodfjorden och därifrån vidare till Liefdefjorden. Vid fjordens mynning möts vi av den fågelrika ön Andøyane som vi räknar med att kunna köra runt med våra zodiakbåtar.

Vi hoppas även att vi kan stiga i land på halvön Reinsdyrflya. Området kännetecknas av en mjuk böljande slätt på cirka kvadratkilometer som sluttar ner mot fjorden. Vi befinner oss nu i Nordvest-Spitsbergen nationalpark. På Reinsdyrflya lever ett större bestånd renar som rör sig fritt runt hela området.

När fjordarna fryser till is på vintern utökas renarnas område även till de omkringliggande öarna. Här på öarna i Liefdefjorden hittar vi ynglande ejder och kortnäbbad gås. Om vi har tur kan vi även få se den mer sällsynta kungsejdern.

Den är lätt att känna igen på det färgsprakande huvudet. På eftermiddagen hoppas vi kunna fortsätta hela vägen till Liefdefjordens slut där den enorma och fem kilometer breda Monacoglaciären ligger. Den imponerande glaciären, som aldrig är stilla med sin kalvande glaciärfront, ligger framför de pampiga och karga bergen.

Isen skiftar från kritvit till lysande turkos och vi känner av kylan från naturens egen frys. Vi planerar att bege oss ut på zodiaktur mellan isbergen på säkert avstånd från glaciärfronten. Här festar flockar av tretåig gås och havstärna på plankton som dras med av smältvattnet som rör sig uppströms.

Det är i slutändan isförhållandena som avgör var vi kan segla och var vi kan sjösätta våra zodiakbåtar, framför allt norr och nordöst om Svalbard. Vi kan behöva göra några mindre ändringar i programmet längs vägen. Det finns ett antal spektakulära lokaliteter längs ögruppens västra och sydvästra kust.

Här är isen inte fullt lika utbredd på grund av Golfströmmen, och denna kan besökas om programmet norrut måste kortas ner. På den frodiga och gräsklädda sluttningen ser man ofta betande renar och deras kalvar. På Redingerpynten finns ett litet fågelberg där den unika lunnefågeln har sitt rede, och här kan man även se spetsbergsgrissla.

Härifrån reser vi till slutet av fjordsystemet till Lilliehöökfjorden med den stora och väldigt aktiva Lilliehöök-ismassan. Här avslutar vi dagen med att segla mellan de många större och mindre isbergen som glaciären kastar ut i fjorden, naturligtvis på säkert avstånd från fronten.

Från Lilliehöök beger vi oss ut från fjordarna och styr kosan mot den södra delen av Svalbard. Dag 12 Bellsund, Vårsolsbukta och Calypsobyen På morgonen anländer vi till Bellsund på Spetsbergens sydvästra kust där klimatet är relativt milt.

Vi har hela dagen på oss att utforska sundet som är den yttre delen av ett stort fjordsystem. Området har rika kolavlagringar och djupt inne i fjorden finns den norska kolgruvan Sveagruva.