Lag för förbjuder att röja på balkongen

Användandet av hemliga tvångsmedel rör emellertid andra rättssäkerhetsfrågor än rätten till en rättvis rättegång och ett effektivt försvar. Gränsen för vad som ska anses utgöra allvarlig brottslighet i dessa fall bör sättas betydligt högre.

Regeringen delar utredningens bedömning att endast brott med minst två år i straffskalan eller ett straffvärde som överstiger två år bör omfattas av lagens tillämpningsområde. Brott som skulle omfattas av en sådan avgränsning är t. En avgränsning till brott med lägst fyra års fängelse som minimistraff eller straffvärde, såsom Göta hovrätt föreslår, skulle innebära en alltför stor avgränsning.

En sådan avgränsning hade bl. Några remissinstanser, däribland Skatteverket och Stockholms tingsrätt, framför att det på ett tidigt stadium i en brottsutredning kan vara svårt att bedöma brottets straffvärde eller rubricering. Lagrådet framför liknande synpunkter och framhåller att en domstol med regeringens förslag kan vara tvungen att i ett mycket tidigt skede av en förundersökning, kanske rent av innan det finns någon utpekad misstänkt, göra en bedömning av det misstänkta brottets straffvärde.

Eftersom domstolens bedömning av straffvärdet, när det är fråga om huruvida vittnen ska tillåtas vittna anonymt, inte bara kommer att få betydelse för vilka utredningsåtgärder som kan vidtas under förundersökningen utan också vara styrande för genomförandet av en efterföljande rättegång är det enligt Lagrådet särskilt angeläget att bedömningen grundas på kriterier som domstolen har en faktisk möjlighet att ta ställning till även i ett tidigt skede.

Lagrådet avråder därför från att i den föreslagna lagen knyta tillämpningsområdet till ett straffvärde om två års fängelse. Regeringen instämmer i vad Lagrådet anför om att det i vissa situationer, särskilt tidigt i en förundersökning, kan finnas utmaningar för domstolen att uppskatta ett brotts straffvärde.

Även om så kan vara fallet har emellertid domstolarna en upparbetad kompetens i att ta ställning till sådana frågor tidigt i processen, exempelvis vid häktningsförhandlingar och vid beslut om hemliga tvångsmedel. Det bör inte heller vara någon avgörande skillnad mellan att på ett tidigt stadium bedöma om ett brott ska rubriceras på ett sådant sätt att en minimistraffregel är uppfylld och att bedöma brottets straffvärde se propositionen Hemliga tvångsmedel — offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering, prop.

Vid tidigare kartläggning av system med s. Några större tillämpningssvårigheter förväntas därför inte heller i ärenden om anonyma vittnen. Vidare ger det system med offentliga ombud som föreslås i denna proposition förutsättningar för en mer allsidig belysning av de omständigheter som har betydelse för straffvärdet eller rubriceringen.

Att utredningen i vissa fall, tidigt under en förundersökning, kan vara mindre robust ska dessutom, som utredningen framhåller, räknas den misstänkte till godo. I de fall domstolen bedömer att utredningen inte ger tillräcklig ledning för att uppskatta ett brotts straffvärde får det därför förutsättas att domstolen avslår en ansökan om att få höra ett vittne anonymt.

Utan den föreslagna straffvärdeventilen skulle anonyma vittnesmål vara uteslutet vid brottslighet som bl. En sådan avgränsning skulle begränsa tillämpningsområdet alltför mycket. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen därför att det, utöver brott med ett visst minimistraff, finns skäl att knyta den föreslagna lagens tillämpningsområde till brott med ett visst uppskattat straffvärde.

Flerfaldig brottslighet och osjälvständiga brott Skattebrott och annan ekonomisk brottslighet är vanligt förekommande inom ramen för den organiserade brottsligheten och många gånger är det fråga om brottsupplägg som omfattar flera olika brott.

Ibland kan brotten begås i ett och samma bolag för vilka samma person eller personer är ansvariga. I andra fall är skattebrottsligheten eller den ekonomiska brottsligheten inte organiserad, men även i sådana fall begås den ofta upprepat. I många fall är de olika brotten dessutom tätt sammanknutna med varandra.

Som exempel kan ett bokföringsbrott vara ett medel för att dölja ett skattebrott. Det kan i sådana fall vara svårt att skilja brotten från varandra och urskilja straffvärdet för det enskilda brottet. Som utredningen framhåller talar dessa omständigheter för att det kan finnas skäl för att införa en straffvärdeventil för flerfaldig brottslighet.

Mot en sådan ventil talar dock att ventilen också skulle kunna användas för enskilda och olikartade brott som har ett relativt blygsamt straffvärde. Lagen om anonyma vittnen skulle därmed riskera att få ett väldigt omfattande tillämpningsområde.

Införandet av ett system med anonyma vittnen kräver noggranna avvägningar beträffande behovet av åtgärden, åtgärdens förväntade effektivitet och nytta samt vilka svårigheter åtgärden innebär för en misstänkts eller tilltalads möjlighet att förbereda och utföra sitt försvar.

Möjligheten att höra ett vittne anonymt måste motsvaras av ett faktiskt behov av ett sådant bevismedel, vilket ska vägas mot vikten av att värna rättssäkerheten. Något tydligt behov av en straffvärdeventil för flerfaldig brottslighet kan för närvarande inte påvisas och det går inte heller, i dagsläget, att säga att en sådan straffvärdeventil skulle bli effektiv.

Med hänsyn till den restriktivitet som ska iakttas, och med beaktande av de höga krav som Europakonventionen ställer upp för att vittnen ska få höras anonymt, delar regeringen utredningens bedömning, att det i nuläget inte har framkommit tillräckliga skäl för att införa en straffvärdeventil för flerfaldig brottslighet.

Ingen remissinstans ger uttryck för någon annan 29 Prop. Det har, som utredningen redogör för, inte heller framkommit tillräckligt tungt vägande skäl för att införa en möjlighet att höra ett vittne anonymt i utredningar eller åtal för osjälvständigt brott som inte omfattas av ett minimistraff om två år.

Ett vittne ska dock kunna höras anonymt om ett sådant brott om straffvärdet för det brottet kan antas överstiga två års fängelse. Andra åtgärder ska vara otillräckliga eller väsentligt svårare att genomföra och det ska i övrigt vara lämpligt att höra vittnet anonymt För att ett vittne ska få höras anonymt bör rätten även göra en bedömning av om åtgärden är nödvändig.

I det ligger att åtgärden ska vidtas endast när andra skyddsåtgärder för vittnet bedöms som otillräckliga eller väsentligen svårare att genomföra. Andra åtgärder som bör vidtas i första hand kan t. Det kan även handla om fysiskt skydd i form av trygghetspaket och livvaktsskydd eller skyddsåtgärder inom ramen för folkbokföringen.

Rätten bör också i detta sammanhang beakta de kostnader och andra olägenheter som kan uppkomma för ett vittne till följd av alternativa åtgärder, t. I vissa fall kan dessa bli orimligt stora och påverka hela vittnets liv. Åtgärder inom ramen för ett särskilt personsäkerhetsarbete är många gånger mycket ingripande och betungande för den enskilde.

Ett beslut om anonymitet kan vara ett proaktivt sätt att tillhandahålla vittnet ett reellt skydd utan att det innebär alltför stora inskränkningar i vittnets privatliv. Vid prövningen av om andra skyddsåtgärder bedöms otillräckliga bör det därför även beaktas hur omfattande skyddsåtgärder som skulle krävas för att skydda vittnet från hot och våld och vilken negativ inverkan det skulle få på vittnets liv.

Utredningen föreslår att bedömningen av om åtgärden är nödvändig på grund av att andra skyddsåtgärder för vittnet är otillräckliga eller väsentligt svårare att genomföra bör ske inom ramen för bedömningen av om åtgärden är lämplig.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och bedömer att det med en sådan utformning av lagtexten saknas skäl att, som Svea hovrätt, Göta hovrätt och Uppsala universitet juridiska fakulteten anför, särskilt ange att förfarandet ska vara nödvändigt för att ett vittne ska beviljas anonymitet.

I övrigt delar regeringen utredningens överväganden om vad som bör ingå i bedömningen av om åtgärden är lämplig. Domstolen bör här bl. För att vittnet ska beviljas anonymitet bör det krävas att anonymiteten kan antas minska hotet mot vittnet eller en närstående till vittnet.

Om det är sannolikt att vittnets identitet kommer att avslöjas även om vittnet hörs anonymt, ska beslut om anonymitet inte fattas. Vittnets identitet kan exempelvis avslöjas genom innehållet i vittnets berättelse, vittnets ställning eller något särdrag som hänför sig till vittnets person och som inte går att dölja trots olika skyddsåtgärder.

Ett sådant förhållande kan exempelvis tala för att det inte är lämpligt att höra vittnet anonymt. Bedömningen får göras utifrån den information som rätten har om vittnet och det förväntade innehållet i den kommande vittnesberättelsen.

Centrum för rättvisa anser att det i lagtexten bör anges att rätten ska beakta om det anonyma vittnesmålet är den enda och avgörande bevisningen. Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den ger utrymme för nyanserade bedömningar utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Regeringen delar därför utredningens bedömning att det är tillräckligt att den omständigheten som Centrum för rättvisa för fram beaktas inom ramen för lämplighetsbedömningen och den proportionalitetsavvägning som alltid ska göras. Skälen för åtgärden ska uppväga de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar Slutligen bör ett vittne endast få höras anonymt om skälen för åtgärden uppväger de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar.

En avvägning bör alltså ske mellan å ena sidan intresset av anonymitet och å andra sidan en misstänkts eller tilltalads rätt till ett effektivt försvar. En sådan bedömning förutsätter att hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Rätten bör i bedömningen väga in hur viktigt det kan antas vara för den misstänkte eller tilltalade att få veta vittnets identitet och hur betydelsefullt vittnesmålet kan bedömas vara. Det centrala i bedömningen är alltså hur viktigt det är för den misstänkte eller tilltalade att veta vittnets identitet för att kunna försvara sig.

Om det t. Om vittnet och den misstänkte eller tilltalade däremot känner varandra, kan vittnet ha särskilda motiv för att lämna osanna uppgifter. Det kan i en sådan situation vara svårt för den tilltalade att ställa sådana frågor att vittnets trovärdighet sätts i fråga.

Om uppgifter från ett sådant vittne dessutom är betydelsefulla och det inte finns någon annan tungt vägande bevisning för den tilltalades skuld, kan proportionalitetsbedömningen i en sådan situation tala emot att vittnet ska få höras anonymt.

Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den ger utrymme för en nyanserad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. En lagreglering som mer i detalj anger vilka intressen som särskilt ska beaktas riskerar att bli alltför trubbig och skulle exempelvis kunna leda till att viktiga omständigheter inte beaktas i bedömningen.

Till skillnad från Centrum för rättvisa anser regeringen därför att det inte bör anges uttryckligen i lagtexten att rätten vid proportionalitetsbedömningen särskilt ska beakta vilken relation gärningsmannen och vittnet har till varandra. Om frågan om huruvida ett vittne ska få höras anonymt uppkommer tidigt i en utredning, kan det vara svårt att veta vilken betydelse vittnesmålet kommer att få och vilken annan bevisning som kan komma att åberopas vid en kommande huvudförhandling.

Som utredningen Prop.

Får man röka på balkongen på hotell

En slutlig prövning av om det anonyma vittnesförhöret ska tillåtas som bevisning får sedan göras vid huvudförhandlingen se mer om detta i avsnitt 6. Regeringens förslag: En åklagare, den misstänkte eller den tilltalade ska kunna ansöka om att ett vittne ska höras anonymt.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att det är positivt att även misstänkta och tilltalade ska ha möjlighet att åberopa anonyma vittnen.

Skälen för regeringens förslag: Ett av syftena med ett system med anonyma vittnen är att stärka skyddet för vittnen som riskerar att utsättas för hot och repressalier om de medverkar i en rättsprocess. Inom ramen för den organiserade brottsligheten är det vanligt att flera personer är misstänkta för delaktighet i utförandet av ett brott.

Det kan i sådana situationer finnas behov av att hemlighålla ett vittnes identitet för en medåtalad, exempelvis om vittnet berättar om omständigheter som är fördelaktiga för en av de tilltalade men uppgifterna samtidigt är till nackdel för en medåtalad.

Även vittnesuppgifter som ger stöd för en misstänkts eller tilltalads uppgifter kan alltså ge väsentlig information om ett brott och vara av intresse i en rättsprocess. Sådana vittnen kan också, på motsvarande sätt som åklagarens vittnen, vara ovilliga att delta i en rättsprocess t.

Mot den bakgrunden delar regeringen utredningens bedömning att både en åklagare och den misstänkte eller tilltalade ska ha möjlighet att ansöka om att ett vittne ska höras anonymt. En målsägande kan bli part i en rättegång antingen genom att framställa ett skadeståndsanspråk som handläggs tillsammans med brottmålet, genom att biträda åtalet eller genom att föra en ansvarstalan på egen hand.

Som utredningen framhåller anmäler en målsägande som vill biträda åtalet detta ofta sent i processen, inte sällan först vid huvudförhandlingen. Om målsäganden önskar åberopa ett anonymt vittne först efter att åtal har väckts skulle det kunna medföra stora praktiska bekymmer, framför allt i mål med frihetsberövade som måste handläggas skyndsamt.

Åklagaren skulle i sådana situationer troligen behöva komplettera förundersökningen och huvudförhandlingen behöva skjutas upp, vilket skulle innebära längre häktestider för den tilltalade. Om det finns förutsättningar för att höra ett av målsägandens vittnen anonymt, stöder det vittnesmålet i allmänhet också det åtal som åklagaren driver.

Som utredningen bedömer, och som ingen remissinstans invänder mot, är det därför inte nödvändigt att målsäganden har en självständig rätt att ansöka om att ett vittne ska höras anonymt. En målsägande får i stället vända sig till åklagaren för det fall han eller hon vill åberopa ett anonymt vittne.

Detsamma bör gälla för Prop. I en sådan situation får vittnet vända sig till åklagaren eller, i förekommande fall, den misstänkte eller tilltalade med sitt önskemål. Försvararen bör inte ha kännedom om vittnets identitet om vittnet åberopas av åklagaren.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot bedömningen. Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om utredningens bedömning är förenlig med principen om parternas likställdhet eng.

Skälen för regeringens bedömning: En särskild fråga är vilka som ska ha kännedom om det anonyma vittnets identitet. Av praktiska skäl bedömer regeringen, i likhet med utredningen, att åklagaren alltid bör ha den kännedomen. Åklagaren har i egenskap av förundersökningsledare ansvar för att driva förundersökningen framåt och är den som objektivt ska värdera om den bevisning som kommit fram i utredningen är tillräcklig för att väcka åtal.